Det verkar som om den aldrig vill försvinna..

Mars 2011

Hur kan man köpa eller sälja himlen, jordens värme? Tanken är främmande för oss. Om vi inte äger luftens friskhet och vattnets glitter, hur kan ni köpa dem? Varje del av denna jord är helig för mitt folk. Varje glänsande tallbarr, varje sandstrand, varje dimma i de mörka skogarna, varje lättande och surrande insekt är helig i minnet och erfarenheterna hos mitt folk. Saven som rinner genom träden bär minnen om den röde mannen.
Den vite mannens döda glömmer sitt födelseland då de går att vandra bland stjärnorna. Våra döda glömmer aldrig denna vackra jord ty den är den röde mannens moder. Vi är en del av jorden och den är en del av oss. De doftande blommorna är våra systrar. Hjorten, hästen, den stora örnen - dessa är våra bröder. De klippiga bergskamrarna, safterna på ängarna, kroppsvärmen från ponnyn, och människan - alla hör till samma familj.
Därför, då Den store hövdingen i Washington skickar bud att han önskar köpa vårt land, begär han mycket av oss. Den store vite hövdingen skickar bud att han skall reservera en plats för oss så att vi kan leva behagligt för oss själva. Han skall vara vår fader och vi skall vara hans barn. Därför skall vi överväga ert anbud att köpa vårt land. Men det blir inte lätt. Ty detta land är heligt för oss.

Detta blänkande vatten som rör sig i bäckarna och floderna är inte bara vatten utan våra förfäders blod. Om vi säljer land till er måste ni komma ihåg att det är heligt, och ni måste lära era barn att det är heligt och att varje spöklik spegling i sjöarnas klara vatten berättar om händelser och minnen i mitt folks liv. Vattnets sorl är rösten från min faders fader.
Floderna är våra bröder, de släcker vår törst. Floderna bär våra kanoter och livnär våra barn. Om vi säljer vårt land till er måste ni komma ihåg, och lära era barn, att floderna är våra bröder och era, och ni måste hädanefter ge floderna den godhet ni skulle ge varje broder.

Vi vet att den vite mannen inte förstår våra seder. Ett stycke land är samma för honom som ett annat, ty han är främling som kommer om natten och tar från landet vad han än behöver. Jorden är inte hans broder utan hans fiende, och när han har erövrat den går han vidare. Han lämnar sina fäders gravar bakom sig och det gör honom detsamma. Han rövar jorden från sina barn och det gör honom detsamma. Hans fäders grav och hans barns förstfödslorätt är glömda.
Han behandlar sin moder jorden och sin broder himlen som ting som kan köpas, plundras, säljas, som får eller blanka pärlor. Hans begär kommer att uppsluka jorden och lämna bara en öken efter sig.

Jag vet inte. Våra seder skiljer sig från era seder. Åsynen av era städer plågar den röde mannens ögon. Men kanske beror det på att den röde mannen är en vilde och inte förstår.
Det finns ingen lugn plats i den vite mannens städer. Ingen plats att höra lövsprickningen om våren eller frasandet från en insekts vingar. Men kanske beror det på att jag är en vilde och inte förstår.
Oväsendet tycks bara skymfa öronen. Och vad är det för mening med livet om en människa inte kan höra nattskärrans ensliga rop eller grodornas samtal omkring en damm om natten? Jag är en röd man och förstår inte. Indianen föredrar det dämpade ljudet av vinden som rusar över ytan av en damm, och doften av vinden själv, renad av ett middagsregn eller blandad med doften från tallen.

Luften är dyrbar för den röde mannen, ty alla ting andas samma luft. Djuret, trädet, människan. Den vite mannen tycks inte lägga märke till den luft han andas. Likt en människa som ligger döende i många dagar är han okänslig för stanken. Men om vi säljer vårt land till er måste ni komma ihåg att luften är dyrbar för oss, att luften delar själ med allt liv som den uppehåller.
Den vind som gav vår farfar hans första andetag tar också emot hans sista suck. Och om vi säljer vårt land till er måste ni särskilja det och hålla det heligt, som en plats dit till och med den vite mannen kan gå och smaka vinden som är fylld med doften av ängens blommor.

Därför skall vi överväga ert anbud att köpa vårt land. Om vi beslutar att anta det kommer jag att ställa ett villkor: Den vite mannen måste behandla djuren i detta land som sina bröder.
Jag är en vilde och jag förstår ingen annan sed. Jag har sett tusen ruttnande bufflar på prärien, lämnade av den vite mannen som sköt dem från ett passerande tåg. Jag är en vilde och jag förstår inte hur den rykande järnhästen kan vara viktigare än buffeln, som vi dödar bara för att uppehålla livet.
Vad är människan utan djuren? Om alla djuren var borta skulle människan dö av stor ensamhet i själen. Ty vad som än händer djuren händer snart människan. Alla ting är besläktade.

Ni måste lära era barn att marken under deras fötter är våra förfäders aska. Säg era barn, för att de må respektera landet, att jorden är rik av vår släkts liv. Lär era barn vad vi har lärt våra barn; att jorden är vår moder. Vad som än händer jorden händer också jordens söner. Om människor spottar på marken spottar de på sig själva.

Detta vet vi: Jorden tillhör inte människan; människan tillhör jorden. Detta vet vi. Alla ting är besläktade, likt blodet som förenar en familj. Alla ting är besläktade.
Vad som än händer jorden händer också jordens söner. Människan vävde inte livets väv, hon är bara ett inslag i denna. Vad hon än gör mot väven gör hon också mot sig själv.
Inte ens den vite mannen, vars gud vandrar med honom och talar med honom som vän till vän, kan vara undantagen från det gemensamma ödet. Vi kanske ändå är bröder. Vi får se. En sak vet vi som den vite mannen kanske upptäcker en dag: vår gud är samma gud. Ni tror kanske nu att ni äger honom, liksom ni vill äga vårt land.
Men det kan ni inte. Han är människans gud, och hans medlidande är detsamma för den röde mannen som för den vite. Denna jord är dyrbar för honom, och att skada jorden är att hopa förakt över dess skapare. Också de vita kommer att försvinna, kanske förr än alla andra i stammar. Förorena din säng, och du kommer en natt att kvävas i ditt eget avfall.

Men då ni försvinner skall ni lysa klart, eldade av styrkan hos den gud som förde er till detta land och i något särskilt syfte gav er herravälde över detta land och den röde mannen. Detta öde är en gåta för oss, ty vi förstår inte när alla bufflarna är slaktade, vildhästarna är tämjda, skogens hemliga vrår tunga av lukten från många människor och utsikten över de mogna kullarna fördunklad av talande trådar.

Var är skogsdungen? Borta. Var är örnen? Borta. Slutet på livet och början på överlevandet